En burmesisk jul

Min tid här börjar lida mot sitt slut och det ger mig ingen glädje över att säga hejdå till de fantastiska människorna jag lärt känna här. De är så fyllda av liv och nyfikenhet att det är svårt att inte få hopp för landet när en spenderar tid med dem.

I söndags (julafton) hölls det en avslutningsceremoni på skolan där eleverna fick sina certifikat för att ha avslutat skolan samt ett certifikat för datakunskap. Det var ett festligt event fyllt av musik och dans. Elevens hade veckan innan spenderat all sin tid åt att koreografera, skriva låtar och övat på varenda rast. En av danserna som de gjorde var en mix av traditionella låtar och danser från de olika etniska grupperna studenterna härstammar från. Vilket är ett stort bevis för att de har fått en förståelse för varandras kulturer och uppskattar olikheterna för att skapa någonting kulturöverskridande. De visade även på sina nya kunskaper om mänskliga rättigheter genom en teaterpjäs som kritiserade den konservativa skolkultur som eleverna upplevt innan de kom till YES (Youth Empowerment School).

På juldagen hölls en julfest på taket av skolan med dans, musik och mat i överflöd. Majoriteten av mina elever är kristna så det var ett ordentlig firande. Studenterna hade lagat sina traditionella rätter och det var en bred blandning av olika smaker, och i slutet av kvällen hade jag samma matkoma som efter ett svenskt julbord. Eleverna lärde mig även hur en dansar traditionella danserna från de olika regionerna. Så allt som allt en fantastisk kväll som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv.

Men jul är en känslig tid i landet på grund av att det är en kristen högtid. Natten till juldagen så gick militären i Kachin in och avbröt julfirandet genom att öppna eld, detta är vanligt under religiösa firanden som inte är buddhistiska. Jul ska vara en tid av glädje och festligheter, men militären ser till att det blir en tid av skräck och sorg för vissa. Denna händelse ledde i år till ett strömavbrott i hela landet, det kan ha varit på grund av bombning som förstörde delar av elnätverket, eller på grund av att militären stängde av elektriciteten. Denna händelse är det första jag upplever av den pågående konflikten, och det är skrämmande när en själv upplever konsekvenserna på grund av att det känns närmre inpå ens egna liv.

– Ebba Kohl, SSU:s volontär på Youth Empowerment School i Burma