Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nu är det äntligen dags att få presentera SSU:s nya volontär i Burma. Ebba Kohl kommer under november månad att åka ner och installera sig på skolan och i områden där hon kommer för SSU:s räkning hjälpa till med undervisningen och det demokratiarbete som SSU:s Burmaprojekt i sin verksamhet på plats.
Hej Ebba! Först och främst är vi väldigt nyfiken på vem du är?
Jag skulle beskriva mig själv som en sprudlande tjej på 22 år. Jag går samhällsvetar-programmet på Umeå Universitet tredje terminen, och har valt att inrikta mig på freds- och konfliktstudier. Jag är uppvuxen en liten bit söder om Umeå och har valt att stanna här och studera. Men drömmer om att bo i ett litet varmare klimat i framtiden. Så att få åka iväg till Burma under de mörkaste månaderna är någonting som jag inte klagar på. Förutom mina studier så extrajobbar jag även som vikarie inom musik, hållbarhetscoach och bartender/servis.
Jag jobbade för två år sedan heltid inom restaurangbranschen och involverade mig under den tiden fackligt inom HRF Nord, samt LO. Någonting som tyvärr dog ut när jag började studera men som lyckligtvis ledde till min värvning till SSU.
Jag sitter för nuvarande i styrelsen för utrikespolitiska föreningen (UpF) på Umeå Universitet som reseansvarig. Så som ni förstår har jag ett stort intresse över att röra mig runt världens alla hörn.
På ett personligt plan så är jag en människa med många hobbies. Som ung drömde jag, som säkert många andra, om att i framtiden få arbeta med musik. Därav gick jag musikprogrammet på Midgårdsskolan här i Umeå, idag är det en hobby jag gör på min fritid. Förutom att musik så tycker jag om att hålla mina händer sysselsatta som att sticka, pyssla, måla, eller andra former av “arts and craft”.
Vad har du för förväntningar inför din tid i Burma?
Det kommer finnas utmaningar som jag aldrig stött på i livet förut, vilket jag ser fram emot att få tackla. Jag tror stark att människor måste sätta sig utanför sin bekvämlighetszon för att utvecklas som människa.
Jag kommer från välfärdsstaten Sverige men jag känner inte att mitt personliga mål är att sälja just det konceptet då det ligger så långt bort i framtiden. Jag ser fram emot att få arbeta med ungdomar från olika stater runt om i landet och få dem att hitta en genensam grund, där de kan se likheter istället för olikheter. Jag förväntar mig att det kommer vara en stor okunskap om just demokrati då landet nyligen blev någon form av semi-demokratisk stat, och ser fram emot att få dela med mig av fördelarna av att bo i ett demokratiskt land som tar hand om befolkningen och dess behov.
Vad tror du kommer att bli de största utmaningarna på plats?
Jag tror att det som kommer vara svårast för mig är att sätta ifrån mig mina euro-centriska värderingar och ta en mer neutral roll. De sedvanliga värderingarna som finns i landet ligger som grund till det som sker landets minoritetsgrupper. Så att jag kommer stöta på människor med dessa värderingar är högst sannolikt.
Att skaffa sig en ny vardag är någonting som antingen kan vara en utmaning eller en möjlighet, beroende på ens egna inställning. Jag tror att en stor utmaning kommer vara att anpassa sig till en ny rutin och en utmaning med att lära mig min roll och uppgift. Men samtidigt en möjlighet att utvecklas som människa och en möjlighet att lära mig väldigt mycket.
Vad har du för tankar kring situationen i Burma? Skulle du kunna berätta lite om landet?
Jag var i Burma förra året när den existerade konflikten var mer latent. Den bild som jag skaffade mig av Burma och dess befolkning strider helt emot det förfärliga som Rohyinyanerna utsätts för. De är varma och välkomnande människor mer stor nyfikenhet på mig som främling. De visade en glädje över att landets gränser öppnats och nya arbetstillfällen kommit in i landet. Så att landet har vändt ryggen åt vissa minoriteter känns inte som att det passar in i den bild jag skapade mig.
Jag har väldigt mycket framtidstro för landets utveckling, de känns veklingen som om landet är på väg i en riktning som kommer förbättra levnadsvillkoren för befolkningen.