We are all equal – rapport från IUSY Mediterranean Committee

”We are all equal”

Så stod det på arabiska på en av väggarna i flyktinglägret i stadsdelen Eleonas i Athen. Och inget kan väl både vara så sant och så osant på en och samma gång. På pappret håller de flesta av världens länder med om att alla människor är lika mycket värda, men när det kommer till praktiken och hur människor behandlas är det tydligt att de orden inte alltid betyder så mycket. Hur är det annars möjligt att 60 miljoner människor är på flykt? Att ännu fler är utsatta för förtryck i icke-demokratier? Att rasism, sexism och klassklyftor fortsätter att existera?

Besöket i Eleonas flyktingläger var en av programpunkterna under mötet med IUSYs Mediterranean Committee helgen den 8-11 september, när ett tjugotal representanter från socialdemokratiska ungdomsförbund från länderna runt Medelhavet samlades för att diskutera de utmaningar regionen står inför och vilka politiska förslag som krävs för att möta dessa. Besöket berörde många av oss starkt. Att med egna ögon bevittna hur närmare 3 000 människor lever inträngda på en väldigt liten yta och bor åtta personer i en barack knappt större än en container. Att höra deras historier om kriget i Syrien och flykten över Medelhavet i rangliga båtar. Men också att se all den värme, solidaritet och tacksamhet som de gav uttryck för.

Och självklart upptogs också diskussionerna under resten av mötet till stor del av hur vi kan skapa ett mer solidariskt flyktingmottagande i Europa, men också om hur vi kan skapa fred, frihet, demokrati och rättvisa i regionen så att ingen människa ska behöva fly. Mötet var en del i det projekt kallat IUSY Global som SSU driver tillsammans med International Union of Socialist Youth (IUSY), och syftet med projektet är just att på regional nivå ge möjlighet för unga socialdemokrater att mötas, utbyta erfarenheter och diskutera regional politik. På det här mötet deltog kamrater från bland annat Frankrike, Portugal, Italien, Palestina, Israel, Västsahara, kurdiska delen av Iran och – såklart – från värdlandet Grekland.

Att höra kamrater berätta om den politiska situationen i deras land och tillståndet i deras organisation är något helt annat än att bara läsa om det. Det blir verkligt på ett helt annat sätt. Vi fick höra våra vänner från Västsahara berätta hur Marocko för bara några veckor sedan bröt mot vapenvilan och gick in med militär i de områden som skyddats av FN. Kamraterna i Palestina redogjorde för den hopplöshet många – särskilt bland de yngre – känner inför Israels ockupationer och bosättningar, och hur hopplösheten riskerar att rasera stödet för fortsatta förhandlingar. Deltagarna från israeliska Young Labour och Meretz berättade i sin tur hur högern i Israel underblåser konflikten för att frågan om nationell säkerhet ska fortsätta dominera det offentliga samtalet i Israel, så att högern kan behålla makten även efter nästa val. Representanterna från systerorganisationen i kurdiska delen av Iran delgav sina historier om regimens förtryck och deras kamp för frihet och självbestämmande.

Från de sydeuropeiska länderna hördes samstämmiga röster om behovet av en progressiv ekonomisk politik med allmännyttiga investeringar i infrastruktur, utbildning och välfärd och ett gemensamt ansvarstagande för flyktingsituationen. Särskilt rörande var det våra grekiska värdar berättade om hur den ekonomiska krisen och åtstramningspolitiken fortsatt håller landet i ett järngrepp, hur andelen unga som lever i fattigdom ökar lavinartat och hur de högerextrema rörelserna på grund av detta växer sig allt starkare dag för dag.

Det var otroligt lärorikt att höra dessa redogörelser, och det finns nog inget som så effektivt eldar under vreden över sakernas tillstånd. Men lika inspirerande var det att höra hur våra systerorganisationer kämpar på för att organisera fler unga för fred, frihet och demokrati. Och trots att vi lever och agerar under väldigt olika förhållanden så kändes det tydligt att vi alla bottnar i samma värderingar om att det krävs jämlikhet, solidaritet och organisering för att uppnå detta.

Under kommittémötena ansvarar alltid SSU också för minst ett utbildningspass, och den här gången fick vi möjlighet att hålla en workshop om socialdemokratisk feminism. Vi diskuterade hur politiska reformer för ökad jämställdhet behöver ha både klassperspektiv och en intersektionell analys för att göra verklig skillnad, men också hur våra egna organisationer bättre kan låta kvinnor ta plats, såväl i diskussionerna som på höga förtroendeposter.

Kommittémötet avslutades med att vi antog två uttalanden – ett mer generellt uttalande om situationen i regionen och ett särskilt uttalande till stöd för tre palestinska kamrater som sedan juni hålls isolerade utan att vare sig ha anklagats eller dömts för något brott, och som under sin isolering inlett en hungerstrejk mot att Israel fortsätter att frihetsberöva politiska aktivister.

Med oss hem har vi många nya tankar och lärdomar, en stärkt övertygelse om behovet av en human och solidarisk politik – både när det gäller flyktingsituationen och den ekonomiska krisen – och många nya internationella vänskaper.

Efharisto, Athen!

– Ola Palmgren och Nidhal Ali