SSU-kongressen är invigd! Läs hela Ellinor Erikssons tal här.

Idag invigdes SSU:s 38:e förbundskongress med tal, sång och poesi. SSU:s förbundsordförande Ellinor Eriksson öppningstalade där hon bland annat slog fast varför kapitalismen är vår tids fiende, om varför vi tar fram ett program för ökad jämlikhet och en uppmaning till MUF om att fortsätta stå upp mot de moderater som dansar efter Sverigedemokraternas pipa. Gästade gjorde även LO:s ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson som höll ett starkt tal där han konstaterade varför SSU:s tema ’Jämlik framtid’ är så angeläget och viktigt.

Flera medier har redan skrivit om kongressen. Till exempel här i Expressen, här på Omni, här i en ledare på DN och här i Aftonbladet.

Ellinor Erikssons invigningstal (det talade ordet gäller)

Vänner,

Nu är det äntligen dags igen för kongress.
Nu det dags för oss, vi här inne, att genomföra SSU:s 38:e förbundskongress.

Vi säger ju ofta så att vi gör det för den 36:e, den 37:e och nu den 38:e gången.
Men det går också att se på ett annat sätt, som varje kongress hakar tag i den förra, är en direkt fortsättning av den föregående.

Jag gillar den tanken. Att vi här tar vid där tidigare SSU-generationer slutat, som att vi bara varit ajounerade. Att den där politiska kraften, viljan och tanken som ledde till att SSU:s första kongress genomfördes för 98 år sedan bärs vidare av oss idag tills vi lämnar över den till nästa generation SSU:are.

Så? Vad har egentligen hänt sedan sist?

Det är svårt att rättvist återge två politiskt extremt intensiva år, men en sak har verkligen ändrats. Sverige har åter ÄNTLIGEN en socialdemokratiskt ledd regering!

Men…

Ja, vi är nog många som ofta tänker in ett ”men” när vi pratar om att vi har en socialdemokratisk regering. För även om vi är väldigt glada för vår regering så vet vi att det inte är så enkelt.
Det politiska landskapet är mer komplext än vad det kanske någonsin har varit.
Vi styr inte i majoritet.
Vi har ett rasistiskt parti i parlamentet som inte tvekar att ta hela den folkvalda församlingen gisslan för att få genomslag för sin agenda.

Give ‘em hell, sa nyfascisterna när de fällde regeringens budget i december.

Då finns en överhängande risk att socialdemokratin blir feg. Att det svåra parlamentariska läget gör att man backar tillbaka och inte vågar peka ut en väg framåt.
Rädslan att förlora gör att man agerar mindre.
Men en sådan ängslighet är förödande för socialdemokratin.

Det är då kära kongress, vi behövs som mest.
Det är då vi ska vara en visionär och röststark ledstjärna
Det är då vi måste gå bakom och pressa på vårt parti.
Ja vänner – Det är nu om någon gång socialdemokratin behöver sitt progressiva, modiga och politiskt skarpa ungdomsförbund.

***

Så kamrater,

Upp till bevis!

Under fyra dagar ska vi diskutera och utveckla idén om en jämlik framtid.
Och sedan ska vi gå till beslut.
Vi ska anta ett jämlikhetsprogram.

Jag ska inte föregå den mer ingående diskussionen om själva programmet. Men jag skulle vilja ta tillfället i akt att sätta programmet i ett sammanhang.
Varför ett program för jämlikhet? Och varför just nu?

Politik är slaget om verkligheten.

Under större delen av 1900-talet var det vi, Socialdemokraterna, som vann slaget om verkligheten.
Vi var inte bara en folkrörelse – vi var på sätt och vis verklighetens folkrörelse.
Vi beskrev verkligheten på ett sätt som den stora majoriteten kände igen sig i, och vi fick stöd för vårt samhällsbygge.

Men något har hänt. Vi har tappat mark. Andra politiska krafters beskrivningar av verkligheten har vuxit sig starkare. Och det får konsekvenser, inte bara för socialdemokratins valresultat utan också för människorna i hela Sverige.

Där utvecklingen borde gå fram har den gått tillbaka.
Där klyftorna borde ha minskat har de ökat.
Där landet borde ha förts samman har det slitits isär.

Jag blir så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen när vår tids samhällsutmaningar i debatten sammanfattas med att ”ingångslönerna är för höga” eller att allt är “massinvandringens fel”.

Det är anti-intellektuellt.
Det är puckat.
Det är människofientligt.

Jag vet att det är enkelt att fastna i ilskan och rikta den mot de politiska motståndarna
Men det är inte så vi i grunden kan ändra samhället.

Det kan vi bara göra genom att kanalisera energin till något konstruktivt.
Genom att beskriva verkligheten så att vår politik blir utgångspunkten för samhällsdebatten.
Vi behöver en egen stark berättelse som får våra politiska motståndare att bli rosenrasande och frustrerade.
Vi kan inte vinna genom att reagera. Vi kan bara vinna genom att agera.

Nu är det är dags att rulla ut en ny beskrivning av varför samhället är orättvist. Varför klyftorna ökar och skolresultaten faller och – inte minst – vad vi socialdemokrater vill göra åt det.

Det är därför mina vänner som vi skriver ett Jämlikhetsprogram.

***

Kongressdeltagare,

Varje trovärdig politisk berättelse kräver en fiende, en orsak till samhällsproblemen. För att använda sago-analogin: Vem är draken som hotar vår framtid?

Jag vet inte om det är på grund av allt politiskt käbbel eller någon ny medialogik som har gjort oss lite förvirrade om vem den här draken är.

För även om det kan målas upp så ibland – så är inte Moderaterna draken, vår tids fiende. Ett växande rasistiskt parti är inte heller de vår drake. Möjligtvis rider de på drakens rygg – utnyttjar människors oro.

Men det som händer just nu är att de ekonomiska klyftorna bara växer. I Sverige i rekordfart.

Och nästa år beräknas världens rikaste procent äga mer än övriga 99 procenten – tillsammans.
1% äger mer än de resterande 99%!

Det är en sjuk siffra.

Och det förstår ni ju – utvecklingen är inte ett resultat av någon smart moderatstrateg.
Det är ett resultat av ett ekonomiskt system som inte hålls i schack.

Detta till trots så är det som att alla helt plötsligt glömt bort just det.
Så när jag hör människor prata om krisen i Grekland så blir jag – och säkert flera med mig – förbryllad.
För det enda man verkar få välja mellan är att det antingen är grekiska folkets fel eller de grekiska politikernas fel, eller möjligtvis bubblaren: Angela Merkels fel.

Ja, det är viktigt med en välfungerande och transparent statsförvaltning.
Ja, de folkvalda i alla länder måste ta ansvar för att inte skönmåla sin ekonomi eller agera nationalistiskt.

Men, nej, finanskrisen 2008,
den exploderande fattigdomen i Grekland
och massarbetslösheten i Spanien är inte vanliga människors eller enskilda politikers fel.

Vi har att göra med starkare krafter än så.

Vi är nu i ett läge där multinationella finansföretag som i vissa fall betalar skamligt lite skatt hålls under armarna av skattebetalare runt om i Europa, samtidigt som borgerliga ledarskribenter tävlar om att hårdast döma ut det grekiska folkets skattemoral.

Draken som hotar vårt samhälle har typ blivit en stor rosa elefant mitt i rummet som ingen vågar prata om. Fienden i sagan är mitt i verkligheten, rakt framför oss.

Draken är ju ett otämjt, otyglat, okontrollerat kapitalistiskt system!

****

Inte nog med det.

Klassamhället cementeras på flera fronter också i Sverige. Vilka möjligheter du får, avgörs allt mer av vilken familj du föds in i.

Alltså: Dina föräldrars utbildningsnivå och tjockleken på deras plånbok blir mer och mer styrande för hur det kommer att gå i livet för dig..

Eller på ren svenska: Fattig förblir fattig. Och rik blir bara rikare.

Det är en mardrömsutveckling för oss socialdemokrater.
Vi kan inte acceptera det. Jag kommer inte acceptera det.

Så var vi än är. I varje kampanj, på varje kongress, i varje SSU-kommun, i varje repskap med partiet och var vi än finns i folkvalda församlingar. Så är det vårt jobb, vi som sitter här, alla SSU:ares jobb, det är vår uppgift – att skapa en mer jämlik framtid!

***

Kamrater,

Orden vi använder, hur den politiska berättelsen formuleras, spelar roll. Vi vet att det är så. Samtidigt finns det massor av uttryck som vi använder utan att reflektera särskilt mycket.
Uttryck som, om de upprepas om och om igen, kan få stora konsekvenser.

Jag har på senaste tiden haft ett sådant uttryck på hjärnan. Jag hör det överallt. Och jag kommer på mig själv att säga det ibland.

Nämligen: Alla är vi olika.

Ja, ni känner igen det. Det där uttrycket man slänger in som en försäkring. Så att man inte ska låta som någon som tror sig veta exakt hur alla har det. Och visst, uttrycket är också sant. Vi är ju alla olika.

Men det intressanta är att motsatsen är minst lika sann.

Alltså: Vi är alla lika.

Och, genom att säga det fångar vi något helt annat.
Att trots att vi alla människor är olika så finns det så mycket mer i oss som är lika. Både när det gäller en inre strävan om att bli omtyckt, bekräftad och ja, älskad. Men också när det gäller materiella behov. Allt från det mest basala som att vi alla måste äta oss mätta, hålla oss varma och torra ända till möjligheten till en meningsfull sysselsättning och fritid.

Men den politiska beskrivning av människan som idag får stå i centrum för debatten handlar istället om att vi alla är olika. Och det får konsekvenser.

Till exempel.
När jämställdheten på arbetsmarknaden diskuteras, så blir det fokus på vad kvinnor och män har för olika egenskaper och behov.
Istället för det självklara – vi vill ha lika makt och lön, oavsett kön.

När ungas situation diskuteras, blir det fokus på vad just dagens unga har för speciella intressen och subkulturer.
Istället för det givna – alla vill ha jobb och bostad senast igår, oavsett levnadsår.

Till och med när min mormor behöver plats på äldreboende blir fokus de möjliga val som gamla sägs vilja göra om vilket vårdföretag som ska få fakturera henne varje månad. När det är helt uppenbart att det faktiska behovet de i hennes situation har är helt lika, nämligen att alla ska kunna få hjälp, inte bara de rika.

Men högern älskar att snacka olikheter.

Den liberala delen av högern bejakar olikheter, hyllar dem.
Den reaktionära högern föraktar olikheter och skapar förtrycker utifrån dom. Oavsett om det är hudfärg, religion, eller sexuell läggning.

Gemensamt för högerns olika grupperingar är att ingen av dem är intresserade av jämlikhet. Deras politik för människor bort från varandra.
De liberala för att de är blinda för segregation och klyftor på grund av klass.
De reaktionära med hänvisning till kultur eller rentav blodsband.

Ja, högern säger:
Vi ska leva i samma land – men inte i samma samhälle.
Vi ska bo i samma stad – men inte i samma områden.
Vi ska tänka på våra barn – men aldrig på andras ungar.
Du för dig och jag för mig.
Vi för oss och dom för sig.

Men kamrater,
Vi köper inte det.
Och det betyder inte att alla ska bli exakt lika.
Vi vet att att vi människor är både lika och olika.

Men vår uppgift, socialdemokratins uppgift, är att se till att vi också ska bli jämlika!

***

Kamrater,

Låt mig säga något mer om dagens svenska höger. Vi har alla sett hur debatten rasar inom borgerligheten – för eller mot att Sverige ska vara ett land där flyende människor kan få en fristad och bygga sig ett nytt liv.

Jag sade för en stund sedan att liberalernas politik för isär människor. Ja, det gör den. Liberalerna har ingen känsla för makt, inte heller i migrationspolitiken. Men jag tar ändå tusen gånger hellre debatten med liberaler om behovet av lika villkor på arbetsmarknaden oavsett nationalitet än att i varje debatt mot borgerligheten behöva slåss för ett öppet Sverige.

Så därför tänker jag säga något jag inte tror någon SSU-ordförande sagt på någon SSU-kongress: Stå på er MUF! Stå på er i debatten mot dem i ert parti som vill att Moderaterna ska dansa för Sverigedemokraternas pipa i migrationspolitiken.

Jag hoppas verkligheten att borgerligheten hamnar på rätt sida. Men det är inte givet att det blir så.
Och det skrämmer mig.

Oavsett är och förblir arbetarrörelsen fascismens motpol.
Vi är det för att vi har motsatta politiska åsikter OCH en stark organisation som står upp för dem.
Är det något fascisterna fruktar så är det det.
En socialdemokrati som finns mitt i verkligheten, i skolorna, på arbetsplatserna, i föreningslivet.

Kamrater, vi är många och vi är starka och vi ska aldrig låta oss besegras!

***

Kongressdeltagare,
Jag är stolt över det jämlikhetsprogram som förbundsstyrelsen lägger fram, just för att det så brett analyserar samhällsutmaningarna och samtidigt skarpt beskriver lösningarna.

Där vi pratar både om hur skapar vi jämlikhet globalt? “en jämlik värld!” till hur skapar vi jämlikhet i vårt avlånga land? “ett jämlikt Sverige”.

Där vi pratar om hur vi skapar jämlikhet mellan människor – mellan grupper som i dag har mycket stora skillnader i fråga om makt och inflytande, i fråga om hälsa och livslängd.

Om det här hade varit en saga hade detta varit slutet på den. Den modige riddaren med svärdet i hand hade dödat draken och så hade alla levt lyckliga i alla sina dagar.

Men det är ingen saga. Historien har inget slut och någon riddare med svärd finns inte.

Hjältarna måste vi själva, vi alla, vara.
Men vi står inte utan rustning och vi är inte utan vapen.
Vår rustning är folkrörelsen och vårt svärd är jämlikhetsprogrammet.

Och nu tar vi upp kampen!

Avslutningsvis kamrater,
Jag ser fram emot alla diskussioner och debatter. Dom blir den där fortsättningen på det långa samtal vi haft alla kongresserna igenom. Här i plenum, men också i torg och utskott, på kafferasten, eller varför inte under den alltid av tidsbrist hotade kongressfesten.
Jag ser fram emot att se ett SSU som sen lämnar kongressen stärkta, stridslystna, och kanske lite slitna.

Och jag längtar så att fyllas av den känslan som bara en stor samling SSU:are kan åstadkomma när vi presterar ihop att jag inte längre kan vänta med att för första – och sista – gången få säga:

Kamrater:
Härmed förklarar jag – med glädje och med stolthet – Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds 38:e förbundskongress för öppnad!

Tack.