Ellinors tal på #1maj 2015

Förbundsordförande Ellinor Erikssons första maj-tal 2015, Kristianstad. Det talade ordet gäller.

Kamrater,
Kul att vara här!

Första maj handlar för mig om skiften.
Skiften i politiken.
Nya politiska förslag seglar upp i rampljuset och andra hamnar i skuggan.
Skiften i vädret. På 1 maj är våren här i Kristianstad definitivt ett faktum och vi börjar till och med glömma bort vintern.
Ni kanske inte tror det men i fjol var jag i Luleå på första maj och då snöade det på mig, hela talet. – Men här i Skåne håller vi verkligen på att glömma vintern.

Årets första maj är inget undantag. Fullt av skiften pågår i Sverige. Vi skakar nämligen inte bara av oss resterna av den meteorologiska vintern utan också en åtta år lång politisk vargavinter.

Kylan kom en höstkväll i september 2006.
Många var vi som märkte att Sverige blev kallare. Istället för att prata om hur Sverige skulle bli bäst pratades det om hur det skulle bli tuffare. Tuffare för arbetslösa, sjukskrivna, flyktingar och skolelever. Hela Sverige blev lidande.

Men den borgerliga vintern är äntligen över.
Och istället kom Stefan Löfven med våren.
Vänner, visst är det skönt att vi har en socialdemokratisk statsminister igen! Och här i Kristianstad har ni en socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen igen.

Maktskiften är skäl att fira första maj lite extra i år.

Men vänner,
Vi kan inte nöja oss med våren. För den är framför allt ett löfte om mer. Nu är det dags att höja temperaturen.

Vi vill ha ett varmt land, ett varmt samhälle, där alla människors lika rätt och värde står i centrum. Så i Kristianstad, Skåne och Sverige: Nu ska se till att den politiska våren slår om i sommar.

***

Kamrater,

SSU har som årets första-maj-tema ”Jämlik framtid”.
Och det är det jag vill tala om.

För att förstå jämlikhet måste man förstå ojämlikhet.

Ojämlikheten har flera olika ansikten.
Det kanske fulaste är det ekonomiska.

De ekonomiska klyftorna bara växer. Nästa år beräknas världens rikaste procent äga mer än övriga 99 % procenten – tillsammans.
1% äger mer än de resterande 99%!

Det är en sjuk siffra.

Inte nog med det.
Klassamhället cementeras på flera fronter i Sverige. Vilka möjligheter man får i livet, avgörs allt mer av vilken familj man föds in i.
Alltså: Hur stor plånbok du har, blir mer och mer styrande för hur det sen går för dina barn.

Eller på ren svenska: Fattig förblir fattig. Och rik blir bara rikare.

Det är en mardrömsutveckling för oss socialdemokrater.
Vi kan inte acceptera det. Jag kommer inte acceptera det.
Vi vägrar att stå och bara titta på när klassklyftorna växer och vidgas.

Så var vi än är. I varje regering. I varje nämnd, fullmäktige, landsting. I varje partiförening och arbetarekommun. Så är det vår uppgift, vi som står här, alla socialdemokrater, det är vår uppgift, att se till att skapa en mer jämlik framtid.

***

Vänner,

Orden vi använder spelar roll. Det vet vi. Samtidigt finns det massor av uttryck som vi använder utan att reflektera särskilt mycket. Uttryck som, om de upprepas om och om igen, kan få stora konsekvenser.

Jag har på senaste tiden haft ett sådant uttryck på hjärnan. Jag hör det överallt. Och jag kommer på mig själv att säga det ibland.

Nämligen: Alla är vi olika.

Ja, ni känner igen det. Det där uttrycket man slänger in som en försäkring. Så att man inte ska låta som någon som tror sig veta exakt hur alla har det. Och visst, uttrycket är också sant. Vi är ju alla olika.

Men det intressanta är att motsatsen är minst lika sann.

Alltså: Vi är alla lika.

Och, genom att säga det fångar vi något helt annat.
Att trots att vi alla människor är olika så finns det så mycket mer i oss som är lika. Både när det gäller en inre strävan om att bli omtyckt, bekräftad och ja, älskad. Men också när det gäller materiella behov som att bo bra, ha ett jobb man trivs på och en meningsfull fritid.

Men många av de politiska idéer som idag står i centrum för debatten kommer från påståendet att vi alla är olika. Det har vi högern att tacka för. Och det får stora konsekvenser.

Till exempel.
När jämställdheten på arbetsmarknaden diskuteras, så blir det fokus på vad kvinnor och män har för olika egenskaper och behov.
Istället för det självklara – vi vill ha lika makt och lön, oavsett kön.

När ungas situation diskuteras, blir det fokus på vad just dagens unga har för speciella intressen och subkulturer.
Istället för det givna – alla vill ha jobb och bostad senast igår, oavsett levnadsår.

Till och med när min mormor behöver plats på äldreboende blir fokus de möjliga val som gamla sägs vilja göra. När det är helt uppenbart att det faktiska behovet dem i hennes situation har är helt lika, nämligen att alla ska kunna få hjälp, inte bara de rika.

Så vänner, det får konsekvenser när vi köpt en borglig utgångspunkt. Den måste ändras! Det betyder inte att alla ska bli exakt lika.
För vi vet. Vi är redan både lika och olika.
Politikens viktigaste uppgift är att vi ska bli jämlika.

Men borgerligheten vill något annat.
Högern säger:
Vi ska leva i samma land – men inte i samma samhällen.
Vi ska bo i samma stad – men inte i samma områden.
Vi ska tänka på våra barn – men aldrig på andras ungar.
Du för dig och jag för mig.
Vi för oss och dom för dom.

Men kamrater,
Vi socialdemokrater köper inte det.
Vi ser inte på varandra som olika, utan som jämlika.
I Sverige ska det inte finnas vi och dom.
Här ska det bara finnas vi.

***

Men Mötesdeltagare,

Att det bara ska finnas vi, gäller inte bara här i Sverige, utan över alla nationsgränser. I år har vi firat arbetarrörelsens internationella högtidsdag i hundra tjugofem år. Det känns angeläget att blicka utanför Sverige på första maj.

Nu, om någon gång, ser vi den kamp som människor för världen runt. För frihet, demokrati och trygghet. För ekonomisk rättvisa.

Vi ser hur IS och Al-Assad-regimen drar fram med död och skräck över människorna i Mellanöstern. Där människornas brott sägs vara att de inte är trogna makten eller religionen.

Vi ser terrorism. I Kenya, i Frankrike, i Danmark. Men också på ett sommarläger i Norge. Där brotten varit att studera, att tala fritt, eller att vara ung socialdemokrat.

Vi ser hur utsatta människor utnyttjas och dör på rangliga båtar i medelhavet, när deras enda brott var att försöka fly från krigsdrabbade hemländer.

Boven heter fattigdom, profitjakt och ojämlikhet. Och lika mycket som vi ska bekämpa det här hemma i Sverige, ska vi bekämpa det världen över.

För vår rörelse, vår ideologi, har ingen nation, känner inga gränser.
Vi tror på internationell solidaritet.

Vårt svar på samhällsproblemen är alltid mer frihet. Mer jämlikhet.

En jämlik framtid. För alla.

***

Kamrater,

I den här tiden är jag särskilt glad för att Sverige har en ny utrikesminister. Men högern är förstås inte nöjda. De kallar Margot Wallströms utrikespolitik för klumpig.

Men det är förstås bara ett svepskäl för kritiken. I själva verket är högern frustrerad för att Wallström så tydligt står upp mot orättvisor och förtryck.

Högern är arga för att Margot Wallström kritiserat Putin.
De är upprörda över att Margot Wallström kallat Saudiarabiens politiska ledning för (håll i er nu) – en diktatur.
De är arga för att Sverige äntligen avslutade det ovärdiga Saudiavtalet.
Högern provoceras av att Sverige erkänt staten Palestina.

Och det är klart, om måttstocken är oljebaronen Bildt, som aldrig stod för någonting och som aldrig svarade på en enda fråga. Då är det klart att man som borgerlig blir chockad när någon visar att politik inte handlar om att vara andra till lags.

Så vet ni vad, låt högern skrika och gapa. Låt dem vara arga och kalla oss klumpiga. Jag väljer team Margot sju dar i veckan.

Vi har satt ned foten.
Vi har visat mod.
Vi för en feministisk utrikespolitik.
Vi tror på den internationella solidariteten.

Och det mina vänner, det är minsann något att vara stolt över.

***

Vänner,

Minns ni Pär Nuder och köttberget?

Året var 2004 och Pär Nuder var socialdemokratisk finansminister. Han var då väldigt orolig för vår åldrande befolkning. Eller närmare bestämt den stora grupp som föddes på 40-talet. Han kallade då 40-talisterna för: ett köttberg. Och det är väl sant som Göran Persson konstaterade efteråt: ”Pär var inte nyansernas mästare”.

Men Pär har på sina sätt fortfarande rätt. Rätt på det sättet att han såg en grupp där politiken saknade verktyg för att skapa bra levnadsvillkor.

Det som förändrats är att köttberget inte längre är samma grupp. Berget heter nämligen inte längre Bengt och Kerstin, som mina morföräldrar. De löser inga korsord och äter inte stek på söndagar.

Jag måste erkänna. Köttberget är jag.

Eller ja, berget heter nu saker som Ellinor och Edvin. Vår tids köttberg har bytt ut söndagssteken mot falafel.
Bytt korsordet mot Snapchat.

Det är min unga generation som är dagens köttberg.
Varför? Jo för att det är våra utmaningar som politiken inte använder verktygen för att lösa idag.

Om tidigare generationer kämpade för att behålla sin ungdom så länge som möjligt för dagens unga en totalt motsatt kamp.
Vi är en generation som slåss med näbbar och klor för rätten att bli vuxen. Att få komma in vuxenlivet.

En generation som drömmer om något så för den ovanligt som att få en fast, trygg anställning.
En generation som drömmer om att kunna flytta hemifrån till ett hem med sitt namn på dörren.
Och när man frågar unga om vad de tror om framtiden. Så svarar dom att den ser mörk ut.

Här är läge för självkritik. Vi socialdemokrater har varit bra på att beskriva den svåra och sanna verklighet många unga har. Men det räcker inte. Vi har missat något avgörande, nämligen att politiken kan förändra det.

När unga inte längre tror på politikens möjlighet
Då är det vår uppgift att tro på de unga!

Vi vill att socialdemokratin ger unga ett löfte som ingjuter framtidstro.
Då räcker det inte med att bara se ungas problem.
Det krävs att vi visar handlingskraft.
SSU kallar det: Generationslöftet.

För oss består ett sådant löfte av tre centrala delar. Det handlar om jobben, bostäderna och samhällsekonomin.

Det är ett löfte om rättvisa jobb. Vi ska till att börja med bygga ut 90-dagarsgarantin fullt ut. Ingen ung ska gå utan jobb. Men ingen ska heller som min kompis Anna behöva sova orolig varje natt eller knappt våga duscha eftersom hon väntar på SMS som hon måste svara först på, för att få jobba några få spridda timmar. Min generation ska ha schyssta villkor. Vi tänker inte bli vår tids daglönare.

Det är ett löfte om bostäder som unga har råd att bo i. Inte bara de som kan låna miljoner eller kan betala feta hyror ska kunna få ett förstahandskontrakt. Staten måste investera i billiga bostäder för unga.

Men framförallt är det ett löfte om samhällsinvesteringar. Det behövs investeringar i Sverige. Jag vet det. Ni vet det. Regeringen vet antagligen också det. Men ibland undrar jag om socialdemokratins samhällsprojekt bara är ”det finanspolitiska ramverket”. Det har tjänat oss väl, brukar det heta. Det må vara möjligt, men socialdemokratin måste krama reformismen hårdare än vad vi kramar budgetregler.

Vi måste ha en ekonomisk politik som tillåter större samhällsinvesteringar. Det är inte bara avgörande för min generations framtidsutsikter. Det är också avgörande för om socialdemokratin ska kunna fortsätta vara en stark politisk kraft som människor tror på, också i framtiden.

Vi måste bort från krona för krona. Låt oss införa: reform för reform! Vi måste se till så att de investeringar som krävs också genomförs. Och det är bara en socialdemokratisk regering som har kraften att ta sig an den utmaningen.

Alltså: Rättvisa jobb, bostäder som unga kan ha råd med och en offensiv ekonomisk politik. De tre delarna utgör det generationslöfte som SSU har lanserat och som vi hoppas att partiet nu ställer sig bakom. Vi har inte råd att vänta. Politiken behövs nu.

För jag vägrar låta vårt parti fastna i det klassiska feltänket om att unga är framtiden. På samma sätt som medelålders människor inte tillhör medeltiden, tillhör inte unga framtiden, nej unga är inte framtiden, vi är nu.

Kamrater,
1-maj-firare,

Första maj handlar om skiften.
Och jag skulle så här vilja sammanfatta de skiften som jag tror Sverige behöver:

Ett skifte i fördelningen av makt och resurser
Ett skifte från att se varandra som olika, till jämlika
Ett skifte i den ekonomiska politiken

Och ja, och ett generationsskifte som kräver ett generationslöfte

Ja, det vi måste göra är alltså att skifta Sverige från ojämlikhet till en jämlik framtid.

Tack för att ni lyssnat

***