Andrea rapporterar från Utøyalägret 2016

Tjugo SSU:are från Kalix i norr till Lund i syd har spenderat några av sommarens sista dagar på en liten ö i Tyrifjorden, väster om Oslo. När vi samlades på Oslo Sentralstasjon den 3:e augusti hade några åkt buss, några tåg och andra flyg. Det är en speciell känsla när jag och Rebecca Abrahamsson, SSU:s internationella sekreterare, möter hela delegationen samlad för första gång. Så det är alltså vi som ska vara Team Sweden i fem dagar?

Alla deltagare hälsar på varandra och jämför vem som fått minst sömn inför resan. Det är få som känner varandra sen innan. När vår buss kör ut ur Oslo är naturen storslagen. Branta berg och djupa dalar, bussen slingrar sig fram på serpentinvägen. Mina tankar går till alla AUF:are som de senaste 50 åren precis som vi suttit förväntansfulla på väg till sitt första sommerleir på Utøya.

Väl på plats sätter vi upp våra tält, målar en banderoll och sätter upp svenska flaggor för att markera vårt camp. Dagarna som går är späckade av politiska seminarier, fotbolls- och volleybollsturneringar, konserter, workshops i kör och stickning. Vi SSU:are deltog precis som alla AUF:are i de aktiviteter som lockade oss mest. SSU-delegationen visade tidigt intresse av att lära känna de andra internationella gästerna bättre. Förutom att vi tillsammans med kamrater från Västsahara, Palestina, Libanon, Belarus, Nederländerna, Swaziland, Belgien, Färöarna och Danmark bildade Team International Solidarity i idrottsturneringarna så ordnade vi egna träffar som ledde till nya vänskaper och lärdomar om situationen i olika delar av världen.

En aktivitet stack ut under dagarna. Det var när vi SSU:are fick en egen visning av Hegnhuset av AUF:s vice ordförande Emilie Bersaas. Hegnhuset är en ny byggnad som är uppförd runt en del av den gamla café-byggnaden, och är den enda del på ön som fortfarande bär fysiska spår efter terrorattacken på Utöya 22 juli 2011. Huset i sig är symboliskt. Taket bärs upp av 69 stolpar, en för varje person som miste livet för fem år sedan, byggnaden inhägnas av lika många stolpar som antalet överlevande den dagen, vi som är kvar får värna om minnet av de som dog, om aldrig glömma värderingarna de stod för. Besöket blev för många av oss veckans känslosammaste, där vi både såg film, den gamla byggnaden och sms-konversationer som lägerdeltagarna skickat till sina familjer den dagen.

AUF har återtagit Utöya. Redan förra året ordnades ett sommarläger på ön igen. Årets läger var enligt många ännu mer fantastiskt. Arbetet som möjliggjort för oss att vara med på sommarläger 2016 är beundransvärt. AUF som organisation har tillsammans med den nationella stödgruppen och experter sett till att återuppbyggnaden ska kretsa runt tre begrepp: Minnas, lära och engagera. Det finns plats för alla tre på Utöya. Det vackra minnesmonumentet är en stillsam plats för att minnas. Hegnhuset en plats för att lära om det som skett och om idéerna som låg bakom attacken. Resten av ön sprudlar av engagemang, från jublen från fotbollsplanen till stora scenen där AUF:are håller tal med krav till Arbeiderpartiets ledare.

På lördagen, lägrets näst sista dag, kom Stefan Löfven på besök till Utöya. Mani Hussaini, AUF:s ordförande, Jonas Gahr Störe, Arbeiderpartiets ledare och Philip Botström, SSU:s ordförande gick rundvandring på ön i ett spöregn som tydligen var värre än på 35 år. Stefan Löfven höll också ett bejublat ideologiskt tal, och vi SSU:are var nog lite förvånade över vilken superstjärna han var i AUF:arnas ögon, de verkade tycka lika bra om Stefan som vi själva.

När vi packar ihop så skulle jag för egen del vilja sammanfatta lägret i tre saker – Nya
vänner, ny energi för politik och organisering, och… lera!

/Andrea Törnestam, SSU:s förbundssekreterare