Fredrik Reinfeldt inte regeringsduglig

"Jag tar ansvar". Det har blivit statsminister Fredrik Reinfeldts mantra i krisens Sverige. Det är hög tid att sticka hål på statsministerns bubbla. Att ta ansvar innebär inte att gömma sig så fort det blåser snålt, vilket Fredrik Reinfeldt konsekvent väljer att göra. Det finns många exempel på hur statsministern väljer att låta andra stå för misslyckanden och ta ansvar när det blåser.

När den hårt ansatta bilindustrin utlovades stödlån från regeringen i december 2008 var alla fyra borgerliga partiledare med på presskonferensen. Men i takt med att situationen för Saab förvärrades försvann Fredrik Reinfeldt ur bilden och Maud Olofsson fick själv febrigt och hetsigt försöka förklara senfärdigt agerade och märkliga uttalanden.

Då borgarnas nya sjukförsäkringssystem skulle sjösättas och sjuka skulle "hjälpas tillbaka" till arbete presenterades det gemensamt av statsminister Reinfeldt och sjukförsäkringsminister Husmark Pehrsson. När det sedan framkom att borgarnas nya regler hjärtlöst tvingade cancersjuka att ta sig till arbetsförmedlingen syntes statsministern inte längre till i debatten. När statsministern sedan, i Agendas partiledarduell mot Mona Sahlin den 24 januari i år, fick frågan om sjukersättningarna skyller statsministern den inhumana behandlingen av sjuka på en "myndighets misslyckande".

I den senaste partiledardebatten lyckas statsministern återigen skylla egna misslyckanden på andra. Under debatten uttalar Reinfeldt att han upplever att Sverige har klarat krisen bättre än omvärlden. För att riktigt försöka övertyga tillägger statsministern att "100 000 fler" är sysselsatta i Sverige idag jämfört med år 2006. Dagen efter avslöjas att Fredrik Reinfeldt hade använt sig av grovt felaktiga siffror. Trots att uttalandet, då det var ett huvudangrepp i debatten, självklart måste ha kontrollerats av statsrådsberedningen tvingades finansdepartementet ta på sig skulden. Finansminister Anders Borg fick därför den otacksamma uppgiften att göra en pudel i media och be om ursäkt för regeringens slarv.

Fredrik Reinfeldt har systematiskt valt att låta andra reda upp regeringens problem och slarv kring ovan nämnda frågor, men också konsekvent under hela sin statsministerperiod valt att ducka för problem. Problemen har varit många; ministrar som behövt lämna regeringen, genomdrivandet av FRA-lagen, utförsäkring av en halv miljon människor från A-kassan just innan finanskrisen och ett misslyckat klimatmöte. Vi förstår att moderatregeringen gör allt för att skydda sin statsminister eftersom att de vill göra riksdagsvalet till en fråga om person och inte politik.

Det är listigt. Men att ta ansvar innebär att bedriva en genomtänkt och framtidsinriktad politik, att våga stå upp för sina beslut och att inte skylla ifrån sig när det uppkommer kritik. Regeringsduglighet kräver att ta ansvar, inte att skylla ifrån sig.

Jytte Guteland